Snart är Mannen hemma, och de är dags för den obligatoriska fredagsbastun.

Rottisen har fått leka med en 4-månaders terriervalp, och båtgranne till oss.

Just nu ligger han i en av underkojerna med alla fyra i vädret, snarkar så de vibrerar. 

Släpade ut mej själv och Rottisen i ovädret. Efter en kort promenad var vi fullkomligt genomblöta, trots regnbyxor, sydväst och en tjock vinterjacka.

Gick förbi en liten båtbutik här och införskaffade en tamp som jag förstärkte upp förtöjningarna med. En ynklig liten 16, men men, de får duga som extra. Hoppade även ned i en av däcksluckorna och fiskade upp ytterligare en som jag använde till aktre förtöjning.

Efter det var jag verkligen, verkligen genomblöt, och passade på att ta bilen bort till Kvantum och storhandla.

Kom hem 1200 fattigare och med fem kassar att släpa ut på bryggan, med hjälp av en kundvagn.

Sen dess har orken varit slut, huvudvärken infunnit sej, och jag har fastnat här framför datorn med en sovande Rottweiler i knäet. 

Slagsida styrbord som omväxling. Ösregnet smattrar mot luckor och ventiler, fallen piskar hårt runt masterna. Har sovit otroligt gott inatt iallafall till detta. Som ljuv musik. 

Lite mindre roligt nu då jag konstaterade att de enda som finns i mitt kylskåp är luft, och alltså måste jag snart ta Rottisen och ge mej ut i detta.

Men först lite kaffe. Det finns alltid hemma.

Jag Mannen och några av barnen gav oss ut med Rottisen i de vackra omgivningarna här i helgen som var.

Soligt och förhållandevis varmt, i solen i allafall.

Våran högt älskade och halvtokiga   Prins hoppade i sjön.

Inget konstigt med det, då han älskar vatten över allt annat.

Utan att vi kastat pinne eller annan leksak simmade han bara rakt ut mot mitten av sjön, utan ansats att vända tillbaka.

Då de fortfarande är kallt i vattnet ropade vi på honom att komma tillbaka, men resultatlöst. Han simmade som paralyserad, runt i mitten av sjön.

Vi ropade o sprang längs kanten, och han simmade in mot oss, bara för att sen tvärt vända och simma ut låångt mot mitten av sjön igen.

Vi blev oroliga att han blivit nedkyld och fått en knäpp, så vi sprang längs kanterna o ropade, medans han bara fortsatte simma från ände till ände och sen rakt ut mot mitten.

Efter 20 minuters simmande utan minsta ansats till att komma in, hade åtminstone jag inre panik, och jag såg framför mej hur han inte orkade mer och sjönk till botten mitt ute i sjön.

Så de slutade med att vi allihopa badade lite mer eller mindre nästa gång han närmade sej strandkanten, och tog tag i han och fick upp honom. Som fullkomligt oberörd bara ville i igen..

Sen blev det såhär    

Bläh vad de är avskyvärt att jobba dag måndag till fredag. Jag o min kropp är inte gjorda för såna här tider. Plågsamt gå upp tidigt varenda morgon, trött jämt, liiiite liiite tid kvara bara på kvällen av dagen, och då är man tröööött..

Om jag inte hade barnen skulle jag aldrig jobba dag!

Idag väntar jobbet! Kommer bilder i kväll från en underbar skogsrunda igår, då Prinsen simmade som en galning i en sjö.

Det som började som en vidrig vinterdag med snö och kyla, fick ett bättre avslut än jag hade kunnat tänka mej.

Plötsligt började det spricka upp.

Jag, pojkarna och hunden fyllde på vatten i tankarna. Numera har vi fått vatten påkopplat, och slipper släpa dunkar.

Sonen rodde runt skeppet och tvättade på skrovsidorna.

Jag skrubbade däcket! Och den yngsta matrosen han öste den gamla ekan.

Flera gånger stannade människor som gick förbi härute på bryggan. De pratade och frågade hur de var att bo såhär. Alla var på så gott humör då solen äntligen visade sig lite.

Min ena båtgranne pratade han också. Påpekade att jag såg så glad ut, där jag stod i solen  och log. Sa att de är ett underbart skepp jag har. Och ja jag höll med, de är ett underbart skepp, ett underbart liv,och ja jag är verkligen glad nuförtiden. Mitt liv är underbart!   

Sen gick jag en eftermiddagsrunda med Rottisen. Träffade en man med en liten valp, som vi mött förut. Det visade sej att han också bor på båt här ute, på båtklubben bredvid. Han pratade och var så glad. Tänk vad lite sol kan göra.  

Det enda som inte är bra är ryggen, efter dagens arbete har jag nu så ont att jag måste lägga mej en stund och samla lite nya krafter..

Äntligen! Plötsligt bröt solen fram bakom molnen och livet blev riktigt härligt att leva igen!  

Jag och pojkarna tvättar skeppet ute, längs med skrovsidorna och uppe på däck!

Underbart ute nu, nästan skönt, och en tekanna står på spisen och en kanna med saft, samt några kex för en skön fikastund och paus ute.                                          

Bilder kommer sen!